5 november 2008 valde du att somna in. Samma dag som rubrikerna toppades av att USA hade fått sin första svarta president. Jag minns mina första ord i talet till dig mamma under begravningen.
-Du mamma var unik, du till och med valde att somna in samma dag som Barack Obama blev vald till president. I USA var det ett historiskt val. För oss syskon och familj kommer du alltid att vara unik och historisk.
Jag minns hur dina bruna vackra ögon tittade på mig, du kramade om min hand. Jag höll om dig och såg sakta hur du blundade. Jag väntade att du skulle öppna ögonen och möta min blick. Men det gjorde du inte. Jag kände ditt andetag, det var en djup suck och sakta upplevde jag hur din kropp blev lättare. Du var borta. Min brors blick möter min, våra ögon fylldes av tårar som sakta övergick till ett hulkande av gråt. Han tog tag i min hand och han sa- Anna mamma är borta, vi måste inse det nu. Det är dags att släppa taget.
Då kom det svåra, att ringa till alla våra syskon och meddela detta besked, vem skulle ringa till vem. Sen blev allt svart och allt blev ett vakum.Vi fick lämna rummet för att personalen skulle göra dig i ordning innan de andra skulle komma och ta farväl. Jag gick långsamt in till fikarummet, sjönk ner på en stol. Fick en kopp kaffe och en ost smörgås. Försökte äta, men tankarna tog över. Jag blickade upp mot TV:n och såg hur det Amerikanska folket jublade, jag tänkte tyst. Du somnade in mamma på en historisk dag, USA har fått sin första svarta president.
I dag mamma, tre år senare är vi alla syskon samlade och hedrar dig. Vi minns dig med positiva minnen.
Älskar dig mamma.
Anna